Rektorn som bloggar

Min äldsta dotter är just nu i ”varför då åldern”. Ett exempel från några dagar sedan:
-Vart ska vi nu, mamma?
-Vi ska in till stan.
-Varför då?
-Vi ska hämta pappa?
-Varför då?
-Han är på jobbet, och vi ska till doktorn nu.
-Varför då?
-Vi ska ju ta en spruta allihop.
-Mmmm…Vad jobbar pappa med?
-Han jobbar med datorer.
-Varför då?
-Jaa, det är hans jobb…
-Varför då?
-Jo, man måste ju ha ett jobb när man är stor.
-Varför då?
-Så att man får pengar.
-Varför då?
-Så att man kan köpa mat.
-Varför då?
-Men…det förstår du väl, vill inte du ha mat?
-Nää…Jag vill ha efterrätt.

Kan man få lön i glass, kakor och godis?

jag bloggade några blommor…Får man skylla på jullov, hemtentor och precis börjat på ett nytt jobb? Eller har jag bara mig själv att skylla? Nåväl, jag kan bjuda på några fina blommor idag. En klass på min nya skola har ett underbart rykte om sig. De är trevliga, snälla mot varandra och fungerar mycket bra som helhet i flesta situationer. Nu har klassen gått vidare i Vi i femman tävlingen också.

Det är sällan man hör om klasser som den här. Men det kan ju bero på det klassiska, ”när man inget hör, så är allt bra”. Tänk om man kan vända den trenden, och visa upp det som fungerar och är bra. Så kan det vara goda förebilder

Att motverka traditionella könsmönster… är ett av våra uppdrag i skolan. Nu har elever runt om i landet röstat fram manliga lucior. Vad säger rektorerna om det? Jo, i Motala stoppar de det hela, trots att de har godkännt att killen kandiderade till lucia. ”Det var ingen vuxen på skolan som reagerade på listan över kandidater förrän det var för sent” säger Birgitta Wessman på Södra skolan i Motala. Man tror att de äldre som tittar på luciatåget kommer att ta illa vid sig.

I Karlstad ville elevrådet nominera även killarna till lucior. Rektorn svarar att ”det finns en tradition att bevara eftersom den första lucian var en kvinna.”

Personligen tycker jag det är för dåliga argument som rektorerna för fram. Den enda anledning som skulle få mig att stoppa en manlig lucia, är om det på skolan fanns en stämning bland eleverna som skulle utgöra ett hot mot den manlige lucian. Om han skulle riskera att bli utbuad, kränkt eller trakasserad. Då är det rektorns skyldighet att motverka situationen för att skydda eleven.

Vidare kan man fråga sig…När går gränsen, i vilken ålder får man inte längre, som kille, vara lucia? I förskolan vill pojkar vara lucia och flickor tomtar. Allt är okej och tillåtet. Men när är det inte längre okej att vara lucia om man är kille?

Nä, jag har inte skaffat mig ett nytt utseende, trots att jag har viss åldersnojja. Men min blogg har fått ny design. Mest för att jag ville ha en undersida ”om mig” för att kunna presentera mig. Dessutom är det är ju kul med lite ombyte.

Här om dagen fick jag mitt livs första vg. Det var en skön känsla, jag blev både stolt och glad. Först nu känner jag mig säker på att jag verkligen kan det jag har läst och arbetat med. Konstigt va? Jag borde väl tycka att jag kunde det utan att fått ett betyg?
Vilken betydelse för lärandet har betyget egentligen? Hur stor påverkan av självkänslan har betyget på oss individer?
För min egen del gick det ju bra i detta sammanhanget, min självkänsla blev stärkt och jag känner mig trygg med mina kunskaper. Men hur skulle det kännas att få ett IG? Och varför trodde jag inte på mig själv förrän jag hade fått ett betyg?

Mina svar på dessa frågor är att alla individer är i behov av uppmärksamhet, feedback och bekräftelse. För att självkänslan ska byggas upp under lärandet, tror jag att det är viktigt med kontinuerlig feedback. Man måste få veta om man är på rätt väg eller inte. Därför tror jag att det som kallas för formativ bedömning är något vi ska slösa med i skolan, och det som kallas för summativ bedömning är något vi ska vara sparsamma med.  

Det har varit lärorikt på många olika sätt att bli elev igen. Nu får jag en verklig upplevelse och erfarenhet av att bli betygsatt.

De vanligaste frågorna en förälder ställer till sitt barn är: ”Hur gick det i skolan idag? Vad har du lärt dig idag, då?” De vanligaste svaren är: ”Bra” och ”Jag vet inte”.
En pappa försökte få igång en dialog med sin son, som gick i år 6, genom att fomulera om frågan till : ”Vad var det bästa med den här skoldagen, då?” Svaret blev blixtsnabbt ”hemvägen”.

Vad ska vi i skolan göra för att svaret ska bli ”ditvägen”?

Har du provat att ställa dessa vanliga frågor till dig själv efter en arbetsdag? Hur var din arbetsdag idag? Ok, den kan man säkert redogöra, med: som vanligt, kaotisk, stressig, telefonen ville inte vara tyst…e.t.c.
Men på den andra frågan: vad har du lärt dig idag, är det inte lika självklart att hitta svar.

Tom Tiller skriver om en löjligt enkel model för reflekterande i vardagen. Ta 5 minuters timeout. De första 3 minuterna tänker du på de positiva händelserna. Vad har varit mest givande och positivt idag? Vad berodde det på? Sedan tänker du 1 minut på de negativa och mörka problemen, och varför de blev som de blev. Den sista minuten samlar man ihop vad man har lärt sig under dagen och vad man ska bära med sig till nästa dag.
Jag har nu tänkt i mer än 3 minuter på detta…

Jag läser en kurs i skolutveckling på Malmö Högskola och vi har tagit upp Aktionslärande och aktionsforskning. Det handlar om att se vardagserfarenheter som en kunskapsresurs och genom att reflektera tillsammans med kollegor (och eventuellt en forskare) öka sin professionalism. 
För mig är detta ljuv musik, då jag själv har upplevt reflektionens enorma kraft. Men också för att jag vet att det finns så mycket kunskap och erfarenhet som är tyst kunskap i våra organisationer. Jantelagen lever och frodas…tyvärr.

Mitt uppdrag som skolledare är att själv vara påläst om forskning och nyheter, utveckla min professionalitet och komma till insikter. Mitt uppdrag är också att kommunicera behovet av förändring och kompetensförnyelse till mina medarbetare. Det är bara så synd att ”det bara erbjuds småsmulor till egen utveckling” (Tiller, Tom Aktionslärande) Han skriver också att ”rektorernas och andra skolledares arbetsfält är inkilat mellan ekonomiska svältkurer och läroplanens goda uppsåt.” 

Då borde det vara en enkel sak, och billig sådan, att ge arbetslagen (eller andra gruppkonstellationer) tid till reflektion. Lärarna bär på en enorm erfarenhetsbank, men tyvärr omsätts inte alltid erfarenheterna till lärande. Det kan ha olika förklaringar, troligtvis inte hos lärarna själva, utan hos organisationen. Tom Tiller skriver lite tillspetsat att ”man kan ha tjugo års erfarenhet, men att detta i lärande bara utgör två år.

Använder man reflektioner som ett läroverktyg kan 25 års erfarenhet omvandlas till 25 års lärande.

Reflektera mera!

En grå, regnig novemberdag kan vara bra att ha när man ska lära sig något nytt. Idag är en sådan dag. Jag har skapat min första blogg. Wow! Men, vad ska jag nu skriva och fylla den med för spännande och lärorika inlägg? Vad vill jag med bloggen? Jag har döpt den till ”Rektorn som bloggar” och det säger en del om inriktningen. Jag tyckte det var ett bra namn eftersom jag kan använda det när jag presenterar mig för nya människor.
- Hej, det är jag som är Rektorn som bloggar…

Jag är inte proffs på att blogga, och jag har inte heller obegränsat med tid, men jag är nyfiken på vad en blogg kan leda till. Så nu har äventyret börjat!

Varmt välkommen som bloggare hos Skolbloggen.se. Detta är en automatiskt genererad bloggning, ändra den eller radera den.